Upphovsrättens grunder
Svar
Att uppmuntra konstnärligt begåvade individer som Sara till ett konstnärligt yrke sker inte enbart tack vare lärarens arbete utan också med hjälp av upphovsrätten. Upphovsrätten är samhällets redskap för att uppmuntra kreativa människor att omvandla sin begåvning till ett yrke. Upphovsrätten skyddar resultatet av ett skapande arbete. Upphovsrätten ger upphovsmannen en uteslutande rätt att framställa exemplar av verket och göra det tillgängligt för allmänheten. I praktiken utnyttjas ett verk ekonomiskt endast på dessa två sätt och de här ensamrättigheterna benämns därmed ekonomiska rättigheter. Ett nytt exemplar av ett verk framställs då verket kopieras. Ett verk kan göras tillgängligt för allmänheten genom att sprida fysiska exemplar av verket, genom att framföra verket i sång, recitera det eller spela upp ett verket med hjälp av tekniska redskap, genom att överföra verket över långa avstånd t.ex. via radio eller internet och genom att visa verket som sådant t.ex. i ett konstgalleri. Upphovsrätten har begränsats i vissa fall för att göra utnyttjandet av ett verk lättare i det vardagliga livet, t.ex. genom att tillåta att ett verk sprids vidare eller visas offentligt utan upphovsmannens samtycke när verket redan en gång har överlåtits med upphovsmannens samtycke. Ekonomiska rättigheter kan överlåtas delvis eller fullständigt t.ex. mot en engångsersättning.
Förutom ekonomiska rättigheter har upphovsmannen också moraliska rättigheter. Moraliska rättigheter omfattar endast de rättigheter som fastställs i upphovsrättslagen, inte andra etiska regler om hur verk får användas som t.ex. forskningsetiska regler. Moraliska rättigheter är stadgade i lag för att skydda upphovsmannens person och kan inte överlåtas på samma sätt som ekonomiska rättigheter. Den viktigaste moraliska rättigheten är upphovsmannens rätt att bli angiven som upphovsman till ett verk på det sätt som god sed kräver. Denna rätt kan också vara ekonomiskt värdefull, eftersom den ger upphovsmannen en möjlighet att blir sedd i samband med verket. Upphovsmannen har också en moralisk rätt att förbjuda att hans verk ändras, framförs på ett sätt som kränker hans konstnärliga anseende eller framförs i ett kränkande samband. Denna rätt skyddar upphovsmannen även då han har överlåtit rätten att ändra verket till exempel vid översättning. Upphovsmannen till ett bildkonstverk har dessutom en moralisk rätt att få se sitt verk, om detta inte orsakar oskäliga olägenheter för verkets ägare.
Enligt lagen får både konstnärliga och skriftliga verk upphovsrättsligt skydd. Alla verk är ändå inte upphovsrättsligt skyddade verk utan verket måste vara egenartat och ett reslutat av upphovsmannens självständiga skapande arbete. Upphovsrätten berör bl.a. filmer, fotografier, böcker, konsthantverk och datorprogram. Det spelar ingen roll om verket är skriftligt, muntligt eller digitalt. Verket behöver inte vara estetiskt, eftersom det inte finns konstnärliga kriterier för ett verk. Verket måste ha skapats självständigt och vara egenartat. (Inte en efterbildning) Upphovsrätten skyddar inte information eller idéer, utan endast formen. Av Saras svar framgår också att upphovsrätten till ett verk uppstår automatiskt när ett verk är färdigt och förutsätter inte registrering eller offentliggörande.
Upphovsrättslagen ger också skydd åt vissa resultat av ett skapande arbete som inte utgör ett verk. Sara berörs kanske främst av dessa närliggande rättigheter som ger skydd åt utövande konstnärer och fotografer. Deras arbetsresultat får ett skydd som har nästan samma innehåll som skyddet av upphovsrättsligt skyddade verk och skiljer sig närmast i fråga om skyddstiden. Att ta upp ett framförande på band eller på annat sätt spara ett framförande av en utövande konstnär förutsätter konstnärens tillstånd. Framfröanden och bilder får samma uteslutande spridnings- och kopieringsrätt som upphovsrättsligt skyddade verk.
Sara har alldeles rätt i att det är lätt att kopiera verk. Kopiering för privat bruk är tillåtet då kopieringen sker från en laglig källa. Omfattande kopiering och spridning av verksexemplar till allmänheten utgör ändå aldrig privat bruk. Upphovsmannen kan själv sätta ett pris för alla former av kopiering och tillgängliggörande för allmänheten som inte utgör en särskild lagstadgad inskränkning i upphovsrätten (alla inskränkningar stadgas i 2 kap. i upphovsrättslagen). Framställning av verksexemplar eller tillgängliggörande av ett verk för allmänheten som inte har upphovsmannens tillstånd eller som inte har tillåtits i upphovsrättslagen utgör en kränkning av upphovsrätten. I princip är det ändå upphovsmannen själv som ska övervaka kränkningar av upphovsrätten.
Upphovsrättskränkningar som sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet är straffbara enligt lagen. Beroende på hur alvarlig gärningen är kan kränkningen antingen utgöra en upphovsrättsförseelse, som kan leda till ett bötesstraff, eller ett upphovsrättsbrott, som kan leda till ett fängelsestraff. I bägge fallen är det fråga om målsägande brott som polisen undersöker endast om målsäganden kräver straff.
I praktiken har övervakningen gjorts lättare genom att skapa organisationer som företräder upphovsmännen och ingriper i kränkningar på upphovsmännens vägnar. Organisationerna beviljar också masstillstånd för användning av sådana upphovsmäns verk som organisationen företräder och styr inkomsterna till upphovsmännen. Som exempel på organisationer som övervakar och förvaltar sådana tillstånd kan nämnas Teosto och Kopiosto samt TTVK (Upphovsrättens informations- och övervakningscentral, Tekijänoikeuden tiedotus- ja valvontakeskus) som grundats endast för att övervaka upphovsrättigheter. När ett verk har använts på ett sätt som kränker upphovsrätten har upphovsmannen alltid rätt att få ett vederlag för användningen. Om verket har använts uppsåtligen eller av vållande har upphovsmannen också rätt till ersättning för den skada eller förlust som uppstått, till exempel utredningskostnader, uteblivna inkomster eller lidande.
